Vad tycker jag om de Nya moderaterna?

När jag nu hörsammar Kents uppmaning skulle jag kunna travestera Mona Sahlin och säga “Jag gick inte med i moderaterna, jag gick med i Fredrik Reinfeldt“. Men eftersom det känns helt puckat så säger jag inte det. Jag har alltid varit moderatväljare. Eventuellt kan jag ha svikit någon gång i ett kommunval eller landstingsval och röstat på FP, men det kan vara en feberdröm också. Vi pratade inte mycket politik hemma vid köksbordet när jag var liten. Visst fanns det väl allmänborgerliga åsikter hemma hos oss. Företagandet föräldrarna ägnade sig åt satte väl också sin prägel. Fokus var dock på att arbeta och att “det finns redan för mycket lagar”!

Jag blev “tvångsansluten” en gång i femman av en äldre MUF:are. För att stötta Lech Walesa. Men det blev inte populärt hemma så något medlemskap blev det inte.

Enda tydliga minnet av politiskt snack var när pappa och farfar, 1983, åkte tåg till Stockholm för att vara med i 4 oktoberrörelsen mot löntagarfonder. Tusen tack för den insatsen!

Att bli politiskt aktiv har aldrig funnits i min föreställningsvärld. Jag har ägnat min ideela kraft åt idrott. Men… 2004 efter att ha arbetat i tre år med rehabilitering av långtidssjukskrivna fick jag upp ögonen för vad fel politik gör med människor. Sossarnas hantering av sjukförsäkringen under de sista åren på förra milleniet och inledningen på detta är ett politiskt lågvattenmärke i svensk politisk historia. Under samma period hade jag studerat, via medierna, vad Reinfeldt höll på att göra med partiet. Och jag gillade det. Tidigare hade jag tyckt att vissa moderater verkade lite “hårdkokta”, nu vet jag bättre. Jag bodde vid tillfället i Solna (Sveriges stoltaste stad) och fick som ny medlem ett fantastiskt varm mottagande. Det var utbildningar, moderatpubar, debatter och nya vänner. Toppen helt enkelt. När jag så flyttade hem till Örebro, för att leva mitt liv tillsammans med min underbara hustru, fick jag ett lika varmt mottagande av Örebromoderaterna. Tack för det Inger, Kent & Co.

Jag är övertygad att under Reinfeldt har moderaterna förvandlats till ett parti som ser samma verklighet som väljarna. Som är beredda att hela tiden förändra sig för att vara i takt med omvärlden. Ett parti som inte är låst vid gamla sanningar som ser det nya växa fram. Moderaterna är under Reinfeldt det parti som tydligast ser arbetets värde för människors privata trygghet, för vår gemensamma välfärd och som det medel som håller ihop samhället. Moderaterna är det enda arbetarpartiet.

Vi är vad vi är just för att vi lyckas förnya oss hela tiden. För att vi klarat av att göra oss av med tankegods som inte hör hemma i ett modernt samhälle. Vi står också fria från andra organisationer som gör anspråk på att peka ut riktningen för vår politik.

Är vi då inte konservativa längre? Jo absolut. I den fina bemärkelsen att människans frihet är värd att försvara varje dag. Det är just därför reformagendan är så stor vad gäller områden som ökar människors frihet, egenmakt. Större inflytande över sin ekonomi, mer att säga till om när det gäller den egna vården eller omsorgen av de egna barnen.

Vi moderater har goda möjligheter att sätta vår prägel på svensk politik för lång tid framöver. Att verkligen göra Sverige till ett föregångsland, ett land som håller ihop, ett land där det är tryggt att växa upp och där möjligheterna är många. Vi kan bli det största partiet i detta valet, vi har jättestora möjligheter att tillsammans med våra Alliansvänner vinna valet. För att lyckas med det måste vi fortsätta jobba i valrörelsen. Var och en vad den är bäst på. Men vi måste också vara ödmjuka. Opinioner kan svänga fort. Oförutsedda händelser kan inträffa. Och inte minst aldrig underskatta motståndaren. De tre vänsterpartierna är skickliga, de har  haft en hel del otur. Vi kan inte förlita oss på att de skall fortsätta ha otur, vi måste vinna på våra egna meriter, på vår politik för ett bättre Sverige.

Tillsammans med övriga Allianspartier fixar vi detta. Vi flyttar fram våra positioner i detta valet.

Framåt tillsammans!